# 8 Många exempel nuförtiden på tomma tunnor som skramlar

Återigen är det bevisat att tomma tunnor skramlar mest!

För ett tag sedan kunde vi i Dagen läsa om varför socialdemokraten Pierre Kjellin kandiderar i kyrkovalet. Skälen var andra än grundade i en kristen tro. Tvärtom.

I en insändare i Nerikes Allehanda får vi läsa tankar från Maria Lagerman som är en trogen arbetare i det Socialdemokratiska partiets vingård. I sin insändare utbrister Maria Lagerman, som är kandidat till ett förtroendeuppdrag i det kristna samfundet Svenska kyrkan, att hon är less på alla utrop om att det är bara Guds ord som ska styra i kyrkan och ingen politik.

Insändaren är både befriande och sorglig. Befriande i den meningen att Socialdemokraternas avsikter med kyrkan står glasklart naken. Sorglig eftersom det uppenbarligen finns människor som vill att kyrkan ska vara något annat än kyrka och som motarbetar kyrkans heliga uppdrag.

Först slaktar Maria Lagerman den kristna tron och reducerar Guds ord till vad som är hugget i två stentavlor. Jag antar att det är de 10 budorden och Moses stentavlor som avses. Maria Lagerman tänker på fullt allvar (jag väljer att inte skriva tror) att Guds ord och budskap enbart består av budorden. Jag känner inte till Maria Lagermans ålder (och det är ofint att fråga en kvinna om sådana ting) men jag antar att det var ett tag sedan hon konfirmerade sig. Detta är inte platsen att mer utförligt att berätta om vad som är kristen tro. Men det finns ju sådant som att Bibeln och Jesus också är Ordet.

På något märkligt vis motiverar Maria Lagerman partipolitikens berättigande i Svenska kyrkan med att politiken behövs för att tolka Guds ord eller menar hon att den socialdemokratiska ideologin är Guds ord?! Gud bevare oss!

Det är tydligt att perspektivet är utifrån och in. d.v.s. från världen och in i kyrkan. Kyrkan anses vara en intressant arena för Socialdemokraterna. Men kyrkan behöver inte ”påfyllning” utifrån. Det är Jesus och Ordet som är grunden. Det är förstås viktigt att förstå sin samtid men det är en fin balansgång att styra flödena. Åt vilket håll går huvudströmmen?

Jesus och den kristna tron går inte att inordna eller tolka utifrån futtiga mänskliga ideologier, allra minst i en ytlig vänster-högerskala.  Tron får konsekvenser men det är inte ”politik” att bry sig om sin nästa eller att bry sig om skapelsen. Det är inte något som kan få en etikett höger eller vänster. Att hävda att allt är politik är att inordna Kyrkan i ett sekulärt system. Att tänka utifrån och in. Kyrkans uppdrag, diakonin och Guds mission, ger i sig själv kontaktyta med världen och behöver inte hjälp på traven ”från andra hållet”.

Maria Lagerman påstår sedan att somliga totalt missat själva grejen. Och vad är då grejen enligt Maria Lagerman? Jo, Maria Lagerman för fram tre teser om detta.

Det första är enligt Maria Lagerman att det inte blir någon förkunnelse om det inte finns människor av kött och blod som tar ansvar och kandiderar till de beslutande instanser som formats, d.v.s. om det inte finns listor med sossar, centerpartister och sverigedemokrater.

Vad jag vet har kyrkan ett antal människor som är särskilt vigda att förkunna Guds ord. Även vi icke prästvidga kristna, det allmänna prästadömet, har att följa Jesus missionsbefallning. I grunden är Kristi kyrka inte en organisation med olika beslutsorgan. Det är levande gemenskap mellan kristna. Så nog blir det förkunnelse utan partipolitik i kyrkan. Det behövs varken Folkhemmets vänner, det Närodlades vänner eller Sverigevänner för att skapa en demokratisk ordning i Svenska kyrkan och hennes medlemmar möjliget till inflytande. Det ”räcker” med Jesus-vänner av kött och blod.

Den andra tesen enligt Maria Lagerman är att det blir ingen förkunnelse av en gemensam lära, tolkad i en gemensam nutid, om varje församling blir sig själv nog, där de anställda svarar för prioriteringar, tolkningar och fördelning av andras pengar (kyrkoavgiften).

Förutom att förkunnelse som jag skrev tidigare blir av även utan Socialdemokraterna i kyrkan verkar Maria Lagerman verkar rikta sin udd mot de anställda och ett s.k. tjänstemannavälde. Det är få som motsätter sig sekulära partiers inflytande i kyrkan som också påstår att kyrkan inte ska ha en demokratisk ordning för inflytande för medlemmarna. Det demokratiska argumentet håller inte för partipolitiken. Det behövs inga partier för att medlemmarna ska kunna ha inflytande i kyrkan. Att kyrkoavgiften tickat på har gjort att alltför mycket verksamhet utförs av anställda och inte av ideella krafter. Men det är en helt annan sak.

För det tredje anser Maria Lagerman att det blir ingen förkunnelse med fokus på tolkningar som förordar öppenhet, tolerans, kärlek och allas lika värde, om de förtroendevaldas värderingar inte är just sådana och att det behöver vara grupper som kandiderar och inte personer med olika tycke och smak. Dessutom hävdar hon att Svenska kyrkan behöver mer av den slags tydlighet som partipolitiskt engagemang mejslar fram.

Det är inte de förtroendevaldas värderingar det handlar om. Det handlar inte om tycke och smak. Själva grejen, Maria Lagerman, med kyrkan är att förkunna evangeliet om Jesus. Inget annat! Och som bekant är alla människor lika mycket värda inför Honom. 

Det Svenska kyrkan behöver är en större frimodighet att tydligt berätta om vad evangeliet står för. Att tydligt berätta om Jesus som vår frälsare. Värderingar utifrån, oavsett i flock eller enskilt, är inte välkommet i kyrkan. På allvar verkar Maria Lagerman mena att det sekulära partiets Socialdemokratiernas ideologi är en garant för Svenska kyrkans förkunnelse. En sann ulv i fårakläder!

Socialdemokraternas syfte men också Centerpartiets och Sverigedemokraternas för den delen är inte att främja Guds rikes utbredande. Perspektivet är ett annat. Det är den egna sekulära ideologin som ska genomsyra kyrkan. Inte Guds ord. Och man anser att respektive parti ska vara kyrkans Herre, inte Jesus.

Maria Lagerman försöker inge en trygghet i att väljarna vet att hon företräder just en socialdemokratisk värdegrund och ingen privat formad ideologi. Jag känner ingen större trygghet. Tvärtom gå det kalla lårar genom ryggen när jag hör kandidater som Maria Lagerman eller Uppsalabon som vill ha förtroende att leda Svenska kyrkan garantera att de vill föra in sin sekulära partiideologi i kyrkan.

Kyrkan är inte en plattform för partipolitik. Att det ska vara så svårt att förstå det! Jag börjar, för att använda Marias Lagermans egna ord, bli less på alla partipolitiker som tror att kyrkan är deras lekstuga. Maria Lagerman och alla andra partipolitiskt aktiva får vänja sig vid att det finns de som anser att partipolitiken inte ska få härja fritt i kyrkan! Rösta på ett icke partipolitiskt alternativ den 17 september!