fredag 14 juli 2017

# 1 Kyrkovalet 2017 - ett vägskäl


I kyrkovalet 2017 står Svenska kyrkan, återigen, inför ett viktigt vägskäl.

Ett vägskäl som handlar om vilket perspektiv som ska gälla. Ett utifrån och in-perspektiv eller ett inifrån och ut-perspektiv.

Det rådande perspektivet är ofta felaktigt utifrån och in, d.v.s. från världen och in i kyrkan. Kyrkan anses vara en intressant arena för socialdemokraterna. Centerpartiet anger att kyrkan behöver centerpolitiska värdering osv.

Kyrkan behöver inte ”påfyllning” utifrån av tankegods från sekulära ideologier på det sätt som flera av nomineringsgruppernas program innebär. Det är Jesus och Ordet som är grunden.


Det är förstås viktigt att förstå sin samtid men det är en fin balansgång att styra flödena. Åt vilket håll går huvudströmmen?  Kyrkans uppdrag, diakonin och Guds mission, ger i sig själv kontaktyta med världen och behöver inte hjälp på traven ”från andra hållet”. Jesus och den kristna tron går inte att inordna eller tolka utifrån futtiga mänskliga ideologier, allra minst i en ytlig vänster-högerskala. Tron får konsekvenser men det är inte "politik" att bry sig om sin nästa eller att bry sig om skapelsen. Det är inte något som kan få en etikett höger eller vänster. Att hävda att allt är politik är att inordna Kyrkan i ett sekulärt system. Att tänka utifrån och in.

Om detta och andra frågor inför kyrkovalet kommer denna blogg att handla om. Om vad en öppen folkkyrka kan betyda, om lojalitet mellan Gud och partier, om vikten av levande lokala församlingar m.m.


Om mig lite längre ned. Först några citat från de andra blogginläggen

 

# 2 Glöm inte bort bönen i kyrkovalet

För i denna känsla av hopplöshet väcks samtidigt en känsla av trotsighet, en slags beslutsamhet. Gud har en vilja, en plan! Gud har lämnat ett löfte! Men det kommer an på oss att göra oss till redskap att utföra Hans vilja. Vi måste stå till Guds förfogande.

Det innebär att vi ännu mer behöver be och lyssna på vad Gud har att säga oss. Vi måste i vår verksamhets­iver och ”församlingsgårdsbyggande” våga stanna upp och göra ”ingenting” mer än att be och lyssna. Be och lyssna. Möta Gud i bönens och tystnadens gemenskap. Då kan vi förstå och möta samtiden på helt annat sätt.
 

# 3 Den Minsta Gemensamma Nämnarens kyrka?

Det handlar om att Svenska kyrkan är något mer än dess medlemmars minsta gemensamma nämnare. Och vad är då den minsta gemensamma nämnaren? Jo, det formella medlemskapet. Längre än det formella medlemskapet sträcker sig dessvärre inte det minsta som förenar kyrkans medlemmar. Och det är sorgligt lite och utgör en svag grund för en kyrka att vila på.

Många är alltså medlemmar i en slags förening men, för att ta en jämförelse från idrottens värld, har olika motiv att hålla på laget, inte nödvändigtvis att laget ska göra mål, och anser att deltagandet på lagets matcher inte är så intressant. Det finns nog också i botten en vilja att göra gott i allmänhet. Det ska sägas. Men kyrkan är något helt annat än en fotbollsförening eller någon annan folkrörelseförening. Kristi Kyrka. För att Svenska kyrkan ska växa räcker det inte att den minsta gemensamma nämnaren är det formella medlemskapet. Det är rimligen tron på Jesus Kristus som är det som ska förena kyrkans medlemmar. Och det kommer bort i kyrkovalsdebatten där det stolta men ganska intetsägande paradordet ”demokratisk folkkyrka” istället ofta används.

# 4 Vilket är Svenska kyrkans centrum? De troendes gemenskap eller "alla" genom det formella medlemskapet? Bör medlemmar i Svenska kyrkan, däribland förtroendevalda, ställa sig bakom och främja uppdraget i den organisation man är medlem i?

Det är inte rösträtten, det formella medlemskapet, som konstituerar den bibliska församlingsgemenskapen. Det är inte alla medlemmar inom det territoriella området ”X församling” som utgör den kristna församlingen.

Detta kan uppfattas som provocerande och exkluderande men det är inte min avsikt. Tvärtom. Det handlar ”bara” om vilket perspektiv som ska gälla. Vilket är kyrkans centrum? Från vilken horisont ska kyrkans uppdrag när det gäller diakoni och mission ha sin utgångspunkt? 

# 5 Om dubbla lojaliteter – vissa har ena foten i partiet och den andra i kyrkan. Gud eller mammon?!

Genom att låta sig inordnas i en världslig ”kommandokedjan” genom medlemskapet i ett politiskt parti och i en dito nomineringsgrupp samtidigt som det inte kan finnas någon annan högre makt än Gud försätter sig vissa människor och dessvärre även kyrkan i sig i ett enormt trovärdighetsproblem. Gud eller mammon!?

 

Om mig

Jag själv är en man i yngre medelålder, en vanlig församlingsmedlem i Svenska kyrkan, med en kristen tro sedan barndomen. Jag har erfarenhet från församlingsliv både inom fri- och svenskkyrkligheten. Till vardags jurist. Jag är ingen offentlig person eller gruppering som gömmer sig bakom en pseudonym. Även om ni skulle få del av mitt namn, adress m.m. skulle det inte säga er något. Min person är inte intressant. Jag förstår att anonymiteten väcker frågor men jag har förstått att den som sätter sin fot innanför tröskeln på sociala medier riskerar sticka in huvudet i ett geting- eller trollbo. Just eftersom jag är en vanlig person vill jag inte exponera mig personligen. Valet stod mellan att "hålla tyst" och att skriva under pseudonym. Mina åsikter och tankar, med de förtjänster och brister som dessa har, får därför tala för sig själv. 


 


 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar