# 2 Glöm inte bort bönen i kyrkovalet!

Vi ser människor och ett samhälle som har ansiktet till stora delar bortvänt från Gud. Vägen till Kyrkan sägs vara smal men någon trängsel verka ändå inte råda. En känsla av hopplöshet infinner sig. Hur kommer framtiden se ut? Varför ser inte fler Livets vägskäl? Vägskälet till Jesus och Hans nåd.

Vad denna utveckling beror på finns det många frågor om och förslag på svar. Svaret till framtiden kanske ligger i tankarna kring dessa frågor. Men jag tror inte att vi alltför mycket ska analysera oss sönder och samman och enbart fokusera på att ägna tid t.ex. för målgruppsstudier.

Utgångspunkten behöver främst alltid vara en annan.

För i denna känsla av hopplöshet väcks samtidigt en känsla av trotsighet, en slags beslutsamhet. Gud har en vilja, en plan! Gud har lämnat ett löfte! Men det kommer an på oss att göra oss till redskap att utföra Hans vilja. Vi måste stå till Guds förfogande.

Det innebär att vi ännu mer behöver be och lyssna på vad Gud har att säga oss. Vi måste i vår verksamhets­iver och ”församlingsgårdsbyggande” våga stanna upp och göra ”ingenting” mer än att be och lyssna. Be och lyssna. Möta Gud i bönens och tystnadens gemenskap. Då kan vi förstå och möta samtiden på ett helt annat sätt.

När vi väl fått mer insikt om Guds vilja är vi redo att börja tjäna Honom. Med den Helige Andes ledning får vi utföra det arbete som Han vill att vi ska göra. Arbetet utför vi tillsammans. Vi stöttar och rustar varandra. Vi ser varandra och ger utrymme för var och ens gåvor och förmågor. Vi visar varandra kärlek.

Bön.

Kärlek.
Gemenskap
Arbete.
 

Bönen är nyckeln till Andens kraft. Inte ängsliga omvärldsanalyser.

Och när det blåser är det viktigt att stå stadigt. Som Jesus säger i liknelsen om huset på klippan gäller det att bygga sitt hus på klippan, på det stadiga berget. Och vad är då den stadiga grunden? Jo, evangeliet om Jesus Kristus. Gud sände sin enfödde Son så att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Genom Jesu död och uppståndelse befrias vi från världens synd. Den som tror och blir döpt ska bli frälst. Gud har genom sin nåd gett oss människor möjligheten till befrielse från synden genom Jesus död och uppståndelse och till en evig gemenskap med Herren. Nyckeln är alltså tron på Jesus Kristus. Det är där allt tar sin början. Att tro själv och att sedan dela tron och evangeliet om Jesus med andra.

Om detta borde mer handla om i dessa kyrkovalstider.

 

Herre!
Tack för din nåd! Tack för att vi får vara dina barn!
Fyll våra hjärtan med din kärlek och din Andes glöd.
Låt din Ande visa oss vad du vill med din kyrka.
Gör oss lyhörda för din vilja.
Låt din Ande ge oss kraft och mod att också våga följa din vilja.
Gör oss till dina frimodiga budbärare –– att varje dag lämna det invanda och trygga för att söka oss till människor som inte ännu fått se ditt ljus i sina hjärtan.
Hjälp oss att visa kärlek till varandra.
Hjälp oss att stötta och rusta varandra för arbete i din tjänst.
Led oss.
Var oss nära.

Amen